The ethics of whistle-Blowing Essay Example | Topics and Well Written Essays - 500 words

The ethics of whistle-Blowing - Essay Example These are people within the organization that see violations in business policies and report them to the relevant authorities. Many things are brought about by this behavior, ranging from honest business practices to mistrust among co-workers. There are certain considerations that have to be made when reporting malpractices in the business. Whistleblowing affects the way the business relates to its environment, and the way co-workers relate with each other. Whistleblowing is the act of reporting a malpractice, wrongdoing or risk to the police, employer, customer, or a regulator (Davis, 2006). There are many instances, such as these found in an article about ethics by Verschoor (2013). An example of a case found in the article is one where an employee reported his employer for malpractices. In New York, Mohanbhai Ramchandani reported his employer and celebrity tailor Ramchandani for not reporting all of his profits in sales and taxes. According to Verschoor (2013), the employee was paid $1.1 million dollars for whistleblowing. Based on the analysis of this case, whistleblowing was the correct decision. This is because no one else can identify fraud apart from the people in the organization (Bouville, 2007). There could be acts involving corruption affecting, honest business practices that go against the law. Therefore, it is necessary for people to monitor business practices and report unhealthy business forms. The act of whistleblowing is an act involving business ethics that has its benefits and demerits (Davis, 2006). A benefit of whistleblowing is that it protects investors of businesses from people that look to mismanage money for their own benefits. Unsuspecting customers also benefit from people who report malpractices in business. For example, a whistleblower protects patients from a doctor who overcharges for services and uses questionable means in administering

Socialt behandlingsarbete

Socialt behandlingsarbete 1. Min uppfattning à ¤r att Socialtjà ¤nstlagen à ¤r generellt sett en ramlag och som ger olika kommuner friheten att forma insatserna efter ortsbestà ¤mda villkor. Men man har, i och med lagen, fà ¥tt ett enormt stort ansvar som innebà ¤r skyldigheten att hjà ¤lpa mà ¤nniskor att leva ett †normalt† liv utifrà ¥n flera samhà ¤lleliga aspekter. Man har med andra ord helt enkelt skyldighet att hjà ¤lpa dem som behà ¶ver hjà ¤lp. Det som jag fà ¶rst lade mà ¤rke till och tycker à ¤r nà ¤mnvà ¤rt à ¤r att paragraf 1 i socialtjà ¤nstlagen à ¤r av rà ¤ttighetskaraktà ¤r. Kan inte jag, eller du, som invà ¥nare i Gislaveds kommun eller i Tomelilla pà ¥ nà ¥got annat sà ¤tt sà ¶rja fà ¶r và ¥ra egna behà ¶vligheter har vi rà ¤tt att fà ¥ stà ¶d, ekonomiskt och socialt bistà ¥nd och kontinuerlig tillfà ¶rsel i livet. Skulle man hindras denna rà ¤ttighet kan man à ¶verklaga till domstol. Det à ¤r inte bara dem som arbetar inom †socialenâ €  som beslutar utifrà ¥n socialtjà ¤nstlagen, utan à ¤ven praxis và ¤gleder. Min uppfattning à ¤r att hela denna lag à ¤r skapad utifrà ¥n ett và ¤lfà ¤rdsresonemang som fà ¶rsvarar mà ¤nniskor och ger dem en skà ¤lig levnadsnivà ¥. Det à ¤r liksom grundlà ¤ggande fà ¶r hela và ¥rt samhà ¤lle. Samhà ¤llets socialtjà ¤nst skall understà ¶dja den individuelles rà ¤tt till sysselsà ¤ttning, ett hem och skolunderbyggnad. Soc. eller socialen, som ocksà ¥ mà ¥nga kallar den, skall kanalisera sig pà ¥ att gà ¶rs sig oberoende och fà ¶rbà ¤ttra och stà ¤rka individuella mà ¤nniskors och gruppers egna resurser, och i arbetet skall man ta stor hà ¤nsyn till mà ¤nniskans sjà ¤lvbestà ¤mmanderà ¤tt, heder och integritet. Socialtjà ¤nsten ska vara bra fà ¶r mà ¤nniskor som behà ¶ver ekonomisk trygghet, likasà ¥ social trygghet samt arbeta fà ¶r att gynna jà ¤mlika levnadsvillkor och verksamt deltaga i samhà ¤llslivet. Om man là ¤ser fà ¶regà ¥en de mening en gà ¥ng till fà ¶rstà ¥r man den som en ramlag, vilket medfà ¶r att arbetet kan se olika ut i olika kommuner. Allt arbete, allt som socialtjà ¤nsten bidrar och arbetar efter à ¤r grundar sig i en demokratisk och solidarisk synsà ¤tt, vilket à ¤r stà ¥ndpunkten och den basala grunden till hela systemet. Socialtjà ¤nsten ska à ¤ven kà ¤nna till och vara insatt i de aktuella levnadsfà ¶rhà ¥llandena i kommunen, vara med i samhà ¤llsplaneringen och hjà ¤lpa fram bra miljà ¶er exempelvis genom att influera pà ¥ olika beslut om bostadsomrà ¥den. Miljà ¶n i samhà ¤llet ska vara tillfredstà ¤llande fà ¶r barn och ungdom, gamla och alla andra som behà ¶ver stà ¶ttning ifrà ¥n samhà ¤llets sida som alltid ska vara fà ¶retagsam i denna frà ¥ga. De à ¥tgà ¤rder socialtjà ¤nsten tar till skall vara av god kvalitet och personal skall vara tillgà ¤nglig och som à ¤ven ska ha en anvà ¤ndbar skolunderbyggnad och eller erfarenheter. Fà ¶r att uppnà ¥ mà ¥len i socialtjà ¤nstlagen arbetar kompetent personal sà ¥som socionomer, psykologer, behandligsassistenter och socialpedagoger med dessa frà ¥gor. Man vill framfà ¶rallt fà ¶rebygga sociala problem hos individer och grupper. Ett, vad vi definierar som socialt problem, kan vara allt ifrà ¥n att hamna i ungdomsgà ¤ng, psykisk instabilitet, missbruk eller kanske familjegrà ¤l. Det finns ett samspel mellan individ, grupp och miljà ¶. Sà ¤tts detta samspel i obalans skapas sà ¥ledes ett socialt problem. Nà ¤r det har uppstà ¥tt gà ¤ller det, ur ett socialt behandlingsarbete perspektiv, att upptà ¤cka den, behandla den och slutligen là ¶sa problemet. Fà ¶r att kunna gà ¶ra det arbetar man pà ¥ olika plan: individ- och familjeinriktat, mellanhand nà ¤r det gà ¤ller att finna utvà ¤gar fà ¶r enskilda, social direktion och planlà ¤ggning, social samverkan, och fà ¶rà ¤ndringsarbete av samhà ¤llet. Det sociala arbetet innehà ¥ller mycket ped agogik vilket i sig à ¤r ett enormt stort à ¤mne, men det innebà ¤r bland annat att kunna motivera mà ¤nniskor till utveckling. Man hjà ¤lper och ger stà ¶d och rà ¥dgivning till de mà ¤nniskor som à ¤r utsatta pà ¥ nà ¥got sà ¤tt. Man vill kunna utveckla en individs eller en grupps egna resurser och insatser à ¤r att man alltid praktiskt arbetar med de involverade, exempelvis ger dem rà ¥d, informerar pà ¥ olika offentliga platser, har olika samtal som rà ¶r problemet, ger budgetrà ¥dgivning, utreder familjefrà ¥gor sà ¥som adoption eller kanske và ¥rdad av barn, och ekonomiskt bistà ¥nd. Alla dessa insatser à ¤r olika verktyg fà ¶r att kunna uppfylla de mà ¥l som anges i socialtjà ¤nstlagen. Bistà ¥nd ges till mà ¤nniskor fà ¶r att kunna tillfà ¤lligt hjà ¤lpa mà ¤nniskor att ge ekonomisk trygg som i sin tur leder till jà ¤mlika levnadsvillkor i samhà ¤llet. Som fà ¶rà ¤lder kan man fà ¥ rà ¥dgivning till hur man hanterar ungdomar i tonà ¥ren, vilket bidrar social trygghet, och som framfà ¶r allt fà ¶rebygger ytterligare sociala problem. Man stà ¤rker alltsà ¥ och hjà ¤lper till att utveckla de egna resurserna hos en individ eller grupp. Nà ¤r man arbetar med individer sà ¤tter man upp và ¥rdplan som innehà ¥ller syfte och mà ¥lsà ¤ttning med behandling gemensamt med klienten. Man arbetar alltid med respekt fà ¶r individens sjà ¤lvbestà ¤mmande och integritet. Han eller hon ska ha mà ¶jlighet att và ¤lja vilken form av stà ¶d man à ¶nskar. Det kan hà ¤nda att andra organ i samhà ¤llet mà ¥ste blandas in i arbetet. Man fà ¶ljer vissa principer exempelvis frivillighet och sjà ¤lvbestà ¤mmande som innebà ¤r att dessa à ¤r và ¤gledande i handlà ¤ggningen och att klienten sjà ¤lv bestà ¤mmer om han eller hon vill ta emot en viss insats. Givetvis à ¤r inte socialtjà ¤nsten kravlà ¶s, men man fà ¶rsà ¶ker sà ¥ là ¥ngt det gà ¥r att respektera dessa tvà ¥ principer. Man mà ¥ste ha en helhe tssyn i sina handlà ¤gganden vilket innebà ¤r att man inte bara ser till problemet, utan ocksà ¥ att detta ses till fà ¶rhà ¥llandet till den sociala miljà ¶n klienten lever i. Hà ¤r brukar ofta andra organ i samhà ¤llet komma in. Mà ¥nga har kanske samma problem men mà ¶jligheter att exempelvis fà ¥ ett jobb eller en bostad à ¤r olika, som kanske visserligen hade là ¶st ett visst problem, men att alla inte har samma fà ¶rutsà ¤ttningar till att fà ¥ ett jobb eller bostad. Dà ¤rfà ¶r ser man alltid till en helhetssyn. Det finns mà ¥nga andra principer exempelvis normalisering eller nà ¤rhet. Man vill ju gà ¤rna inte bli stà ¤mplad i samhà ¤llet eller kanske utpekad, och dà ¤rfà ¶r anvà ¤nder socialtjà ¤nsten principen om normalisering nà ¤r man fà ¶rsà ¶ker uppfylla mà ¥l. Jag gillar principen om nà ¤rhet eftersom jag tror att arbetet effektiviseras enormt mycket nà ¤r man delvis arbetar i klienternas trygga hemmiljà ¶. Man gà ¶r en behandlingsplan som ska fà ¶rklara behandlingsmetoderna och dess à ¤ndamà ¥l. Nà ¤r man talar om allmà ¤nt inriktade insatser kan man sprida info till offentligheten pà ¥ olika sà ¤tt om att det finns en socialtjà ¤nstverkamhet. Insatser som verkar strukturellt kan vara att man deltar i samhà ¤llsplanering. Som sagt à ¤r det ramlag vi fà ¶ljer vilket innebà ¤r att det ser olika ut i hela landet. Det à ¤r alltsà ¥ socialtjà ¤nstens insatser i samhà ¤llet som skall frà ¤mja mà ¤nniskor, stà ¶d och rà ¥dgivning i en mà ¤ngd olika frà ¥gor, socialt och ekonomiskt bistà ¥nd. Socialtjà ¤nsten hjà ¤lper dem som har problem med kanske relationer, i familjen, pà ¥ jobbet, i skolan, missbruksproblem, sociala tvister, fà ¶rmedla kontakt med andra samhà ¤llsorgan, upplysa offentligheten i olika frà ¥gor m.m. Allt à ¤r gott med dessa insatser och de mà ¥l som lagstiftningen satt upp. Men jag fà ¶redrar att blotta verkligheten som den à ¤r. Jag là ¤mnar ingenting oprà ¶vat i verkligheten. Om man granskar 1 kap 1  § inser man snart att socialtjà ¤nsten har nà ¤stan hand om alla sociala frà ¥gor och vilken enorm mà ¤ngd mà ¤nniskor dem mà ¶ter varje dag. Socialtjà ¤nsten mà ¥ste inte bara hjà ¤lpa alla mà ¤nniskor med problem, utan ocksà ¥ stà ¤ndigt tillhandahà ¥lla kommunmedlemmarna med information. Är det dà ¥ mà ¶jligt att samtliga à ¤renden hos socialtjà ¤nsten fà ¥r ett gott resultat? Det tror jag verkligen inte! Nà ¤r en lag à ¤r sà ¥ pass omfattande som denna stà ¤lls verkligen socialtjà ¤nstens arbete pà ¥ sin spets, minst sagt. Det finns massvis med fall som uppmà ¤rksammats i media nà ¤r mà ¤nniskor blivit dà ¥ligt behandlande av socialtjà ¤nsten. Jag tror inte det beror pà ¥ lagstiftningen, utan hur socialtjà ¤nsten i vissa fall tolkar l agarna. Tà ¤nk dig att ditt livsà ¶de jongleras hos socialtjà ¤nsten, som det faktiskt gà ¶r p.g.a. deras ansvar, och att du mà ¥ste fà ¶rlita dig pà ¥ dem. Tà ¤nk dà ¥ vilka konsekvenser det fà ¥r om du fà ¥r en felbehandling. Detta à ¤r bà ¥de brist pà ¥ lagstiftning och kunskap. Myndighetsoffer som stà ¥r hjà ¤lplà ¶s har uppmà ¤rksammats i †kalla fakta† mà ¥nga, mà ¥nga gà ¥nger och det beror bland annat pà ¥ socialtjà ¤nstlagens ibland alltfà ¶r tunga mà ¥l: pensionà ¤rer som lever isolerat som samhà ¤llet inte bryr sig om, unga par som inte fà ¥r behà ¥lla sitt barn p.g.a. deras à ¥lder m.m. Ska jag vara helt à ¤rlig tror jag inte pà ¥ att alla som arbetar inom socialtjà ¤nsten strikt och plikttroget fà ¶ljer vad som stà ¥r i socialtjà ¤nstlagen. Myndighetsoffer à ¤r konsekvenser av slarv ifrà ¥n personal nà ¤r det handlar om att sà ¤tta sig in en klients fall. Mà ¥len à ¤r allomfattande och pekar tydligt pà ¥ vad socialtjà ¤nstlagen stà ¥r nà ¥gonstans. Nà ¤r man ser till missbruk inriktas lagen generellt till att reducera knarkandet, men helst avbryta det helt. Frivilligheten och rà ¤tt till sjà ¤lvbestà ¤mmande ser jag som viktiga và ¤gledningsprinciper i mà ¥lstrà ¤van. Man nà ¤mner inte ohà ¤lsa, men jag drar slutsatsen av att det som utgà ¶r hinder fà ¶r socialtjà ¤nstens mà ¥l kan vara en bidragande effekt till ohà ¤lsa, och att detta skall fà ¶rhindras? Alla insatser som gà ¶rs skall vara av hà ¶g kvalitet, och att man ska fà ¤sta avseende vid etiska perspektiv, och ekonomisprincipen ska beaktas givetvis. Nu menar jag inte att det handlar om snà ¥lhet, utan mera om stà ¶rsta mà ¶jliga effekt pà ¥ stà ¶rsta mà ¶jliga antal. Dà ¥ har man rà ¥d att hjà ¤lpa fler och fà ¶rdjupat arbete. Allt som gà ¶rs, alla insatser ska fà ¶lja ett mà ¥l. Mà ¥let poà ¤ngteras mycket har jag mà ¤rkt. Livskvalitete n ska nà ¤stan vara garanterad. Vad jag menar med †garanterad† à ¤r att det ska finnas en social situation som à ¤r ordnad. Det ekonomiska stà ¶det man fà ¥r là ¤gger tonvikten pà ¥ ett là ¥ngsiktigt uppehà ¤lle, och inte fà ¶r en kort period pà ¥ nà ¥gon dag. Fà ¶r ungdomar och yngre gà ¶r man ett tydligt stà ¤llningstagande som fokuserar pà ¥ stà ¤ndig utveckling, och att alla ska ha samma goda fà ¶rutsà ¤ttningar som innefattar uppfostran, skolning skydd frà ¥n à ¶vergrepp osv. Ã…lderstignare mà ¤nniskor ha rà ¤tt att bo sjà ¤lva och vara oberoende, om de sà ¥ à ¶nskar, och om fà ¶rutsà ¤ttningarna finns. Ännu en gà ¥ng betonas rà ¤tten till sjà ¤lvbestà ¤mmande och myndigheternas makt. Mà ¤nniskor som har nà ¥got funktionshinder ska fà ¥ sina sà ¤rskilda behov tillgodosedda och leva som vilken annan mà ¤nniska som helst i samhà ¤llet. 2. Nà ¤r man anvà ¤nder begreppet missbruk syftar man oftast pà ¥ en skadlig anvà ¤ndning eller misshantering av en beroendeframkallande farmaceutisk produkt som exempelvis droger och alkohol. Men det kan ocksà ¥ handla om mat, spel, sex och diverse andra saker som man kan miss-bruka. Konsekvenserna av ett missbruk kan leda till psykiska, fysiska, ekonomiska och social problem hos den direkt drabbade, d.v.s. missbrukaren sjà ¤lv och de nà ¤rmsta slà ¤ktingarna. Men de indirekt inblandade kan ocksà ¥ pà ¥verkas negativt som exempelvis arbetskamrater och lagkamraterna. En fà ¶ljd frà ¥n missbruk kan là ¤gga hinder i và ¤gen fà ¶r fà ¶rhà ¥llandet mellan missbrukaren och hans eller hennes omgivning. Det kan innefatta alltifrà ¥n jobb till privatekonomi. En missbrukare, à ¤r en mà ¤nniska som repetitionsvis brukar nà ¥got, exempelvis alkohol à ¶ver den mà ¤ngd som à ¤r kontrollerbar och riskerar att gà ¶ra sig sjà ¤lv och andra illa, direkt och indirekt. Om man exempelvis kà ¶r bil och samtidigt à ¤r drogpà ¥verkad sà ¤tter man andra trafikanters sà ¤kerhet pà ¥ spel, och inte endast sin egen. Ett annat sà ¤tt att beskriva ett missbruk à ¤r genom spelmissbruk. Om man gamblar sà ¥ pass mycket att spelaren anses tappa kontrollen à ¶ver sitt eget bruk, leder det inte bara till att det tryter i plà ¥nboken fà ¶r denne, utan bà ¤ddar ocksà ¥ fà ¶r psykiska besvà ¤r, som exempelvis depression eller till och med repetitionsmà ¤ssiga vredesutbrott pà ¥ ens egen familj. Alkohol, bà ¥de en trogen dryck till middagen och en festfixare, men ocksà ¥ và ¥rat lands stà ¶rsta folkhà ¤lsoproblem, sociala problem och beroendeframkallande medel. Jag kà ¤nner personligen ett par alkoholister och jag har samtalat med dem mà ¥nga gà ¥nger om deras missbruk. De har berà ¤ttat om konsekvensen av att vara en alkohol missbrukare som har lett till bà ¥de avsked frà ¥n jobbet och familjegrà ¤l. Ett alkoholmissbruk, eller alkoholism, giver sà ¥ledes konsekvenser bà ¥de fà ¶r en sjà ¤lv, och andra. En alkoholist har ingen kontroll à ¶ver hur mycket han eller hon konsumerar det beroendeframkallande medlet. Antingen vet man inte om det, eller sà ¥ har man slutat bry sig. Grà ¤nslinjen mellan missbruk och vanlig konsumtion à ¤r hà ¥rfin. Den som à ¤r alkoholist dricker stora mà ¤ngder alkohol upprepande gà ¥nger, mestadels flera gà ¥nger i veckan, beroende pà ¥ hur stor tillgà ¤ngligheten à ¤r, d.v.s. hur mycket pengar man har att là ¤gga pà ¥ sprit. Det ekonomiska problemet kan leda till ett annat problem, att man gà ¥r in pà ¥ macken och kà ¶per T-Rà ¶d eftersom det à ¤r billigare och effektivare, dricker det, och direkt fà ¥r fysiska konsekvenser. Problemen hà ¤nger ihop med varandra fà ¶r en missbrukare. Vem blir en alkolist? Det finns ingen som kan svara pà ¥ det, men det kan bero pà ¥ taskiga hemfà ¶rhà ¥llanden som socialt arv, psyksiska besvà ¤r, att exempelvis farsan druckit mycket, eller som vissa pà ¥stà ¥r, att det har genetiska orsaker. Det à ¤r kommunen som har ansvar fà ¶r att invà ¥narna fà ¥r hjà ¤lp och stà ¶d fà ¶r sitt missbruk (2 kap 2  § SoL). Socialtjà ¤nsten har skyldighet att som uppgift se till den som lider av alkoholism fà ¥r hjà ¤lp som ska leda till ett missbruksstopp. Det à ¤r socialtjà ¤nstens ansvar att planera samtidigt som man har en à ¶msesidig fà ¶rstà ¥else fà ¶r missbrukaren och socialtjà ¤nsten kommer att rà ¤tta sig efter planeringen ordentligt (5 kap 9  § SoL). Om man som missbrukare vill ha hjà ¤lp att bli fritt sitt missbruk hjà ¤lper en socialsekreterare till denna att là ¤gga fram en planering och insatser som passar missbrukaren. Det à ¤r viktigt att sà ¥ là ¥ngt som mà ¶jligt fà ¶lja de principer som socialtjà ¤nsten arbetar efter. Behandlingen kan se ut pà ¥ olika sà ¤tt eftersom alla fall behandlas olika. Ibland gà ¥r det bra med à ¶ppen och frivillig và ¥rd som kan innebà ¤ra exempelvis information, rà ¥dgivning, kontaktperson och behandling sklinik. Men ibland kan missbruket vara sà ¥ pass tungt att man mà ¥ste tvà ¥ngsvà ¥rda klienten, och tar dà ¥ stà ¶d av 2-3  § LVM. Meningen med tvà ¥ngsvà ¥rden à ¤r dock att motivera klienten till fortsatt frivillig behandling som inte à ¥terfinnes i LVM. Tvà ¥ngsvà ¥rd infà ¶rs om det exempelvis inte finns nà ¥gon annan metod eller insats som hjà ¤lper missbrukaren att komma ifrà ¥n sitt missbruk (4  § LVM). Nà ¤r socialtjà ¤nsten fà ¥r in en anmà ¤lan pà ¥bà ¶rjas en fà ¶rhandsbedà ¶mning. Utifrà ¥n den bedà ¶mer man om den drabbade behà ¶ver hjà ¤lp med eventuella missbruksbekymmer. Av mina egna erfarenheter av alkoholister vet jag att mà ¥nga av dem inte arbetar och inte behà ¶ver behandlingshem och bor sjà ¤lva. Dessa har sà ¥ledes ekonomiskt bistà ¥nd. (4 kap 1  § SoL) Hur pass stor effekt har socialtjà ¤nstens ansvar och insatser haft pà ¥ missbrukare och fungerar egentligen systemet som jag precis beskrivit? Fà ¶r att ta reda pà ¥ det granskade jag là ¤nsstyrelsens à ¥rliga rapport som visar att antalet missbrukare i samhà ¤llet har à ¶kat under 10-talet och att det rà ¥der stora brister i socialtjà ¤nstens arbete. 40 % av alla missbrukare har barn, vilket à ¤r orovà ¤ckande. Jag tror det beror mycket pà ¥ uppsà ¶kandearbetet, och att det à ¤r là ¤ttare sagt à ¤n gjort att motivera till và ¥rd och behandling. Jag vet sjà ¤lv att dà ¤r jag bor, i Gislaved, inleds inte behandlings av ungas missbruksproblem fà ¶rens missbruk har pà ¥gà ¥tt under en viss tid. Det beror inte pà ¥ att man inte vill behandla ungdomarna, utan mer fà ¶r att det inte gà ¥r att nà ¥ dem och upptà ¤cka problemen innan de bryter ut. Exempelvis har jag aldrig sett Socialstyrelsen nà ¥gon annanstans à ¤n i radio och TV. Det à ¤r dà ¤rfà ¶r kommu nens fel att handlà ¤ggarna inte fà ¥r mer gjort anser jag. Rapporten visar à ¤ven att det rà ¥der dà ¥ligt samarbete mellan de olika myndigheterna som skall samarbete med socialstyrelsen i frà ¥gan om missbrukare. Det finns ocksà ¥ brister i hur man là ¤gger upp ett à ¤rende och hur man gà ¶r olika prioriteringar. Avslutningsvis skulle jag vilja sà ¤ga att det inte à ¤r systemet som brister, utan personalen och deras arbetssà ¤tt som i vissa fall inte à ¤r tillrà ¤ckligt effektiva. Det à ¤r oerhà ¶rt và ¤sentligt att mà ¤ta konkreta effekter av socialstyrelsens mà ¥l fà ¶r att kunna fà ¥ ett bà ¤sta resultat. Frà ¥gan à ¤r bara vem som ska mà ¤ta dem, och hur? Ska det vara missbrukaren eller socialstyrelsen sjà ¤lva, missbrukarens familj eller nà ¥gon annan? Myndigheterna mà ¥ste samarbeta mer med varandra och vara bà ¤ttre pà ¥ att informera allmà ¤nheten om alkoholism, framfà ¶rallt fà ¶r unga mà ¤nniskor som à ¤r sà ¥ là ¤ttpà ¥verkade. Det hà ¤r à ¤r inte bara ett ansvar som socialstyrelsen skall ta pà ¥ sig enligt mig. Alla i samhà ¤llet ansvarar fà ¶r dem som lever i den.

The Signalman and The Man with the Twisted Lip Essay -- Charles Dicken

The Signalman and The Man with the Twisted Lip Originally stories were sung or spoken and handed down through word of mouth from one person to another. There were thousands of traditional stories all over the world, from King Arthur and his knights of the round table in Britain to Hercules and the Gods on Mount Olympus in Greece. In the middle ages this was how stories were told, these stories were sometimes shown as plays, which many people could pay to watch. These plays were based on love, war and religion and were very popular with everyone. Some mystery plays were based on bible stories and shown throughout Europe. Others were based on the courtly love tradition where women were worshipped like Gods. In contrast other stories were shown as having the â€Å"damsel in distress† such as Robin Hood, with knights and a great battle of good versus evil. Some even took the myths and legends and included them in their stories; this could have been where princesses were saved from a beast such as a dragon or a small boy performing the colossal act of defeating a giant. The Signalman By Charles Dickens The setting is a railway line at the bottom of a steep cutting, where the sunlight â€Å"barely penetrated†. It was a â€Å"dark, dank, gloomy and depressing place near a tunnel with a red danger light at its entrance.† The signalman’s box was but a few hundred yards from the entrance of the tunnel, giving the impression that this is the last outpost of life before entering the tunnel, which could go down to the underworld. NB. In Ancient Greek legends, the entrance to Hades Underworld or death was often portrayed as a dark tunnel or cave. The main character is a signalman, he is working class but â€Å"educated beyon... ...The Man With The Twisted Lip Greed, deceit and shame changed Neville St Clairs life as he became something he wasn’t i.e. the beggar to gain more money; the deceit was the manner in which he gained the money, he developed a character by dressing up under a disguise, and shame if the high class society found out how he gained his money it would be social suicide for himself and his family 15. The characters willingly move towards their own doom. The Signalman focused on his job to keep the train safe, willingly tended to the red light near the entrance to the tunnel but was not focused enough on his own safety and so was cut down by the train The Man With The Twisted Lip Neville St Clair conscientiously chose to be a beggar and also would have willingly gone to prison or the executioner rather than have revealed the secret and disgraced his family.

Why Tobacco Advertising Should Be Made Illigal

Tobacco advertising should be made illegal. First of all it is correspondent with growing death rate. In average, over 400  000 people die from tobacco usage every year. We should not support tobacco advertising when it is harmful to everyone. The only kind of advertising that has to deal with tobacco should be associated with stop smoking.Such advertising should help people to bring up smoking or should inform people about risks of smoking and about consequences that are involved. Comprehensive bans on tobacco advertising and promoting can result in a considerable reduction of tobacco consumption on a national level. Tobacco advertising should be banned from television, billboards, magazines, the internet and other places where one might find the advertising.Tobacco advertising is one of the worst kinds of advertising because it is pretty much telling everyone that it is okay to smoke because others are doing it also. Furthermore, tobacco advertising must be forbidden because it w ould be the most effective among teenagers, the easiest to be influenced by bad examples, fashions and emulation because of their psychological immaturity that lead them to adopt smoking as a mask to appear and feel themselves more adult.Tobacco advertising must be banned forever only thinking to how much the cures against cancer, too frequently useless, are expensive for the sanitary systems of all the world; these very high costs have surely never been paid by tobacco multinationals, except for the damages paid, after recent long trials, to a minimum part of the victims of this â€Å"trendy† and â€Å"safe† vice.

Compassion Fatigue Essay

― Tahereh Mafi, Shatter Me The health care industry is made up of nurses, doctors, and other medical professionals who are dedicated to the care and healing of others. The modern medical field is a very fast-paced, stressful, and demanding environment. Often, the constant stress and demands of the job can adversely affect the healthcare provider. Not surprisingly, those who go into the healthcare industry, do so because they have a sincere desire to make a difference in people’s lives and provide care for a patient’s spiritual, mental, and physical needs. However, this type of career requires energy and dedication way beyond that of other comparable careers. â€Å"Compassion fatigue† is a common side-effect. â€Å"Compassion fatigue† can be defined as, â€Å"the gradual decline of compassion over time as a result of caregivers being exposed to events that have traumatized their patients (Cherry 497).† In fact, the damage that results from this condition has been linked to more sick days, high turnover rates, and decreased productivity. If left untreated, this condition can adversely affect patient safety, so it is vital that hospitals and healthcare providers are able to accurately recognize compassion fatigue and treat it early. (Landro, L. 2012) Compassion is an important and critical gift necessary for the care of others. Compassion can be defined as, â€Å"sympathetic consciousness of others’ distress together with a desire to alleviate it† (Merriam-Webster 2013). No one is immune to compassion fatigue. In fact, anyone caring for another person can suffer from it. However, compassion fatigue is more prevalent in the health care industry due to the extenuating nature of the work. The reality is that healthcare providers have an exhausting array of job duties that entail lengthy shifts, selfless service, endless dedication, love, and compassion. Due to the extreme demands, medical professionals often neglect their own personal needs for the sake of others. Every single day, healthcare professionals come face to face with disease, illness, decline in health, and death. Over time, it can be incredibly traumatizing. â€Å"Compassion is a verb.† ― Thich Nhat Hanh If not prevented or left untreated, â€Å"compassion fatigue† can negatively affect a caregiver emotionally, spiritually, cognitively, physically and behaviorally. Warning signs can manifest themselves in a variety of ways. The emotional effects of compassion fatigue can include mood disturbances, increased apathy, lassitude, irritability, discontentment, hopelessness, aggressiveness, hostility, numbness, and helplessness. (Eagan, T. 2012) Other signs may include oversensitivity, restlessness, depression, anxiety, and even substance abuse. (Lombardo, B., Eyre, C., 2011) The spiritual effects of compassion fatigue may often be harder to pinpoint. Warning signs may include subtle things such as starting to question one’s purpose in life, an increasing sense of disbelief or an increasing sense of aimlessness. (Ginter, C. 2010). The caregiver may start to question their personal religious beliefs, become increasingly skeptical and even question life’s meaning. (Portnoy, D. 2011) The cognitive effects of compassion fatigue can be easier to identify. It’s easy to observe when someone is having difficulty concentrating or is unable to focus on tasks and duties that are critical to the job. The work ethic and performance of the healthcare provider may also be affected, resulting in increased absences, low morale, decreased motivation, and overall negativity in the workplace. This not only affects the healthcare provider, but also their co-workers and patients. The physical effects of compassion fatigue can include, but are not limited to headaches, chronic pain, sleep disturbances, fatigue, and self neglect (poor diet, lack of exercise, poor hygiene). (Eagan, T. 2012) Other physical effects can include gastrointestinal complaints, hypertension, (Pfifferling, J., Gilley, K. 2000) muscle tension and cardiac symptoms (chest pain, tachycardia, and palpitations. (Lombardo, B., Eyre, C., 2011) Behavioral changes can include â€Å"isolating†, withdrawing, extreme hyper-vigilance, (Portnoy, D. 2011) apathy or extreme attention to work, avoiding, faking interest, blaming, restlessness, and even inappropriate humor (Ginter, C. 2010). â€Å"I would rather make mistakes in kindness and compassion than work miracles in unkindness and hardness.† ― Mother Teresa, A Gift for God: Prayers and Meditations Although compassion fatigue can be an easy problem to identify, the specific causes of this condition are often varied and harder to pinpoint. The stressful nature of a healthcare career can certainly create â€Å"the perfect storm†. Overall, health care professionals can feel stressed about things like control over workload, lack of recognition or appreciation of doing a good job. Lifestyle changes can also cause compassion fatigue. If the person is working too much without taking time off to relax, taking on too much responsibility with no help from others, not getting enough sleep, or not having a supportive relationship in their personal life, it becomes easier for compassion fatigue to develop. People with certain personality traits (pessimistic, perfectionist, those who do not delegate, and type A, and overachievers) are particularly predisposed to experiencing compassion fatigue or burnout. The constant exposure to negative situations, stress, loss, and giving more than receiving, in addition to having a more intense personality, can increase the risk of developing compassion fatigue. (Frandsen, B. 2010) â€Å"Compassion fatigue is caused by empathy. It is the natural consequence of stress resulting from caring for and helping traumatized or suffering people† (Portnoy, D. 2011). In the medical field, nurses, doctors, and other health care providers often witness pain, suffering and death first-hand. They play numerous roles with less time, resources and support. The increased demands and stress along with the constant exposure to negative and traumatic events can build up over time and put anyone at risk for compassion fatigue. â€Å"Love and compassion are necessities, not luxuries. Without them, humanity cannot survive.† ― Dalai Lama XIV, The Art of Happiness A caregiver is not so different from a patient. Both caregiver and patient have physical, spiritual, and emotional needs that must be met. When their own needs are neglected, caregivers are unable to properly care for their patients. In short, they’re hurting themselves as well as the patients. Maintaining regular exercise, staying hydrated, staying productive, eating healthy and taking time to rest and relax are critical ways to reduce the chances of developing compassion fatigue. Although spiritual beliefs may be different from person to person, it is vital to nourish and grow in one’s faith. Those needs may be different depending on beliefs and may include going to church on a regular basis, taking the time to pray or meditate, speaking with a church leader, reading scriptures, or having time alone to reflect and think. There are many different ways a caregiver can begin to focus on their spiritual health. (StopPain.org 2013) Emotional needs are another important area that should be nurtured. Emotional needs are just as important as physical and spiritual needs. A caregiver may need time to mentally unwind, have peace and quiet, laugh and cry, and â€Å"tune in† to their personal experiences and emotions. Taking short breaks to renew emotional energy and doing things that bring you joy and happiness are ways to increase and improve emotional health. (StopPain.org 2013) By making sure the needs of the caregiver are met, the caregiver, patients, and even the company will benefit from it. There are many ways to cope with compassion fatigue. Perhaps the most important way of addressing the needs of the caregiver is to acknowledge compassion fatigue when necessary and take aggressive steps to assist caregivers in finding supportive coping strategies. Some coping strategies according to Varner, J. (2004) include: asking for assistance and support from peers or other support groups, staying positive, smiling and talking to peers, using humor to decrease anxiety and tension, giving comfort through physical contact, taking breaks with peers and not alone, using problem solving tools, generating solutions, and focusing specifically on tasks at hand. Learning how to balance work and life essentially means learning how to invest the time and energy into taking care of oneself in order to effectively take care of others. Putting together a plan of self-care (journaling, yoga, meditation, exercise, proper diet, doing things that you find pleasure in, and doing non work related activities) as well as educating yourself and others on communication skills is vital in preventing compassion fatigue. Employers can aid in combating compassion fatigue by offering on-site counseling, support groups, de-briefing sessions, and bereavement interventions (Boyle, D., 2011) that all work together to give employees the tools and skills needed for prevention. Early recognition of compassion fatigue is vital to anyone in a caring profession. Maintaining and constantly improving self-care and creating optimal wellness are crucial in order to properly care for others. .†Caregivers need to be able to deliver excellence without compromising their well-being†(Portnoy, D. 2011). Caregivers often neglect their own personal needs for the sake of others and need to realize the importance of focusing on their own needs first. By taking care of their own needs and ensuring they have a life that entails supportive relationships, health care providers will be able to successfully care for their patients long-term.